Inget är som det var

Huset är sålt. Skilsmässan ett faktum. Inte bara mellan oss människor. Vovvan flyttade.

Jag hade tänkt så mycket med henne. Det skulle bli så bra. Hon skulle bli så trygg och säker. Men det funkar inte när man inte är ett dugg trygg och säker själv.

Det enda jag var säker på till slut, var att hon skulle behöva somna in. Jag kunde inte ge henne ett värdigt liv. Då skulle hon få slippa.

Men så löste sig allt. Sara ville kanske ha Miranda. Sara var redo. Det var dags. Jag och vovvan satte oss i bilen en måndagmorgon och körde till Linköping. Miranda följde aldrig med hem. Hon stannade där och hon har blivit den trygga hund hon skulle bli.

Som att det var meningen alltihop.