Nya tider. Ny hund!

Wow. Den här bloggen finns ju kvar! Dags att väcka den från de döda.

Miranda är död nu. Hon blev sjuk och dog för ett par år sedan. Men jag hade kontakt med Sara hela tiden och Miranda blev precis så trygg och bra som jag visste att hon kunde. Det värmer SÅ mycket att veta det.

Nu har det snart gått 11 år sen skilsmässan och färden till Linköping då jag inte fick med mig vovvan hem. Sen dess har jag ju längtat. Längtat, längtat, längtat. Efter ett liv där jag kan ha hund igen. Blev ju ihop med Håkan och gifte mig och byggde hus och skaffade en katt till (till Veras förtret) men hela tiden har jag längtat efter hund. Jag har inte hållit de känslorna hemliga. Håkan har varit fullt insatt i min riktning. :)

Så sa jag upp mig förra året. Nu har jag varit utan arbete i drygt 3 månader. Jag har pluggat. Varit. Vilat. Läst. Och letat hund...! Alltså - den där hundvärlden. Så många dryga människor. Så många besserwissrar. Så mycket elakt. Så mycket makt. Jag har balanserat på tunna trådar när jag försökt anpassa mina mail så att jag inte skulle bli ratad av uppfödare. Men det har jag blivit ändå, på det mest konstiga grunder. Så till sist hittade jag (eller om det var Frida) en annons om golden-rotties-blandningar som skulle födas. Jag kontaktade uppfödaren och ja, jo, lite småtrögt var det ju men jag blev ändå accepterad. Hon finns i Skåne, så planen var att hälsa på dem när de var 6 veckor och då bli definitivt godkänd eller inte. Jag laddade för det. 

Så plötsligt dyker en kommentar upp på ett gammalt inlägg i en hundgrupp på Facebook. Det stod i princip bara "här finns valpar". WHAT? Var? Vad? Jag messade henne (man såg inte vem det var eller var personen fanns. Kontot heter Blandrasvalpar...). Det visade sig att hon hade 2 hanar kvar. Jag skulle ju ha en tik... Nå. Jag kollade lite med henne, beskrev mig och vårt liv och var lika försiktig som jag brukar - men hon svarade trevligt och direkt. Tänkte att hon kan ju finnas i Vilhelmina eller på Gotland, men jag måste veta. Då är hon i FÄRGELANDA! Va? Hur kan det ens vara möjligt? Hon har golden-blandningar i Färgelanda. Typ tre mil härifrån. Det tog 45 minuter från att jag hade tagit kontakt tills jag hade bokat en valp... Studsade när Håkan kom hem. "Jag har tingat en valp!!!".

Hon har varit helt fantastisk med att skicka uppdateringar, filmer bilder. Vi hälsade på när han var 6 veckor och fick träffa hela hennes smågalna, men härliga, flock.

Och nu är han här!!!

Leffe sover vid mina fötter. Vi har haft en tuff första natt, men han är urgullig, läraktig och han är min.
Den här gången har jag läst ÄNNU fler böcker än jag hade gjort innan jag fick Miranda. Men det är ändå hon som har lärt mig mest, på den korta tiden. Nu är jag nästan onödigt förberedd på att möta tanklösa människor och få kriga om hunduppfostran. Men jag gör som jag vill och det finns människor runt mig som jag litar på. Den här gången ska jag vara med från början. Det är tufft. Men fantastiskt!